Lillasyster frågade vad det är jag skriver. Jag talade om att det är en ny blogg om hur det är att byta lever. Hon vet ju att jag har skrivit blogg tidigare när hon hade behandling mot leukemin. Hon undrade varför jag skriver, för det behöver man man ju egentligen inte göra. Så jag svarade att annars glömmer man ju bort hur det är att byta lever.
Eftersom det ändå är lillasyster som vet bäst hur man byter lever föreslog jag att hon kunde skriva. Hon svarade att hon inte riktigt visste hur hon skulle skriva, att det var svårt att hålla reda på hur man stavar och så. Hon föreslog en bra arbetsfördelning:
– Du skriver, jag gör!
Det blir enklast för oss båda. Det är mycket behagligare för mig att bara skriva om att byta lever än att göra det själv, samtidigt som lillasyster kan ägna sig åt annat än att skriva.
Vidare är lillasyster nyfiken på om jag skriver om henne eller om mig själv. Båda delarna svarar jag.
Skriver jag då något om mamma eller storebror också? En del, men det blir nog betydligt mer om lillasyster ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar