Livet skiftar mellan vardagliga och livsavgörande ögonblick så snabbt att det kan vara svårt att hänga med. För ett par veckor sedan förklarade lillasyster att hon väntade på en ny cykel och en ny lever. Rangordningen mellan dem minns jag faktiskt inte, men eftersom väntan på lever inte går att påverka själv, så har hon sunt nog fokuserat desto mer på cykeln.
För en vecka sedan var alltså den nya cykeln det som hade störst fokus. En ny cykel kräver att man använder den. Ju roligare sätt desto bättre. Hon bestämde följaktligen att familjen skulle åka på picknick. Bra att någon tar initiativ till aktiviteter. Det har varit lite ont om tid för det under ganska lång tid till följd av flytt och annat stök.
Under onsdagen cyklade hela familjen iväg till Nolhaga. I trakten kring Alingsås är Nolhaga välkänt. Det är en park med en herrgård, Nolhaga slott, på marker som en gång i tiden tillhörde familjen Alströmer. De hade kopplingar till textilmanufakturerer (tidiga textilfabriker) i Alingsås, introduktion av potatis i Sverige, bygge av väg mellan Göteborg och Alingsås och andra mer eller mindre nyttiga ting.
Numera är Nolhaga en trevlig park (engelskt snitt), med servering i slottet, djur i en liten lantgård och en fåglar i dammar. En lekpark och en stor äng är det som brukar locka mest barnfamiljer. En initiativkraftig lillasyster tar sikte på den delen av parken när det är dags för picknick. Resten av familjen följer efter som en omvänd andfamilj med barn i täten och föräldrar i släptåg. Parken är inom bekvämt cykelavstånd från större delen av Alingsås, bara en kort bit från stadens torg.
Just den dagen var det rätt mycket folk i parken. Någon dag eller två senare skulle det vara MBX-tävling, så det var fullt med förberedelser och en och annan cyklist som testkörde banan. Lillasyster och storebror gömde sig för varandra, rusade runt en liten hinderbana på tid och snurrade omkring på vanligt sätt, medan vi föräldrar för en gång skull kunde sitta och läsa lite. En eller annan titt på någon skärm blev det också, men inte alls så mycket som annars.
Efter ett tag blev vi hungriga fast vi hade ätit av picknick-mackor och bullar. Mat fanns det gott om i närheten, för på Stora torget var det fullt med stånd med mat från olika länder. Lillasyster siktade på churros redan från början, men fick ändå starta med något lite matigare, en langos. Efter att bara en del av langosen var uppäten var det ändå nödvändigt att gå vidare till churrosen, för annars hade det ju inte funnits någon plats för den alls! Storebror hakade på. En hel strut churros (nästan) slank ner för var och en, men smaken och konsistensen gick ju inte alls upp emot de som man får i Brasilien. Det här måste varit någon form av europeisk variant som inte kan konkurrera med sötman och frasigheten hos brasilianska churros.
Av churros blir man törstig. Matmarknaden började stänga, så för att hitta något bra att dricka började vi cykla hemåt. På väg hem fick vi ett samtal från sjukhuset. Man hade äntligen hittat en lever till lillasyster. Hon som väntat på en i mer än ett år! Hur reagerar man på att det finns en lever. Lillasyster verkade vara närmast förväntansfull fast med en del frågetecken. Storebror (som klarar sig med sin gamla lever) frågade "Och jag då?". Han vill inte följa med till sjukhus om han kan slippa, om det inte finns någon rolig lekterapi öppen förstås. Det finns det inte på kvällen.
På något sätt lyckades vi packa ihop oss, prata med grannar och komma iväg, så att vi var på plats på sjukhuset mindre än två timmar efter samtalet. Det som var lättast att packa var det som lillasyster hade total kontroll på, nämligen de gosedjur som skulle med. Allt annat fick mer bli som det blev.
När man ska transplanteras så är det en del förberedelser. Blodprov ska tas, man ska duscha med antibakteriell tvål, hjärta och lungor ska lyssnas på, blodtryck ska tas. Det är till och med svårt att klämma in allt som ska göras i rätt ordning för att båda omgångarna dusch ska hinnas med utan problem. Till sist var det transport genom stan till annat sjukhus, eftersom operationen skulle utföras på Sahlgrenska sjukhuset i stället för Drottning Silvias Barnsjukhus vid Östra sjuhuset i Göteborg där vi blivit inskrivna.
Det var en lång dag. Dagen därpå blev ännu längre med mer än tolv timmars operation för att byta lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar