Det har varit mycket att stå i sedan vi kom hem från sjukhuset för snart en vecka sedan. Ska man åter till sjukhuset nästan varannan dag för provtagningar och kontroller blir det inte så mycket tid över för att komma i ordning ordentligt hemma efter nästan en månads vistelse på sjukhuset.
Under veckoslutet blev det äntligen tillräcklig ro för att noga läsa igenom bipacksedlarna till lillasysters viktigaste mediciner. Tur var det, för en biverkning som var listad för två av medicinerna dök upp under natten till söndagen, nämligen smärta i benen, eller snarare knä och fotleder.
Vi kontrollerade det väsentliga, om det var någon feber, svullnad, rodnad, ovanligt utseende på ytliga blodkärl, kalla fötter eller ben, varma fötter eller ben, eller möjligen annat tecken på lokal inflammation. Ingenting, inte ens påverkan på rörlighet förutom en svag tendens till kramp. Den enda riktigt konkreta påverkan vi kunde finna var klart uttalad smärta som inte påverkades vare sig positivt eller negativt av beröring. Såsom i alla andra sammanhang uttryckte lillasyster sig mycket klart och välartikulerat, men för en gångs skull dessutom mycket högljutt. Det gick helt enkelt inte att missa budskapet: Det gjorde riktigt ont! Inte nog med det, det gjorde uppenbart riktigt ont i storebror också att uppleva att lillasyster hade ont, men det var ett mer lågmält ont.
Efter att ha konsulterat läkarvetenskapen (ringt den vårdavdelning där lillasyster var inlagd efter transplantationen) och tänkt tillbaka på lördagens aktiviteter, så blev vi tämligen säkra på att orsaken till smärtan bestod i nämnda biverkningar av medicinerna i kombination med en biverkan av läkares råd att ta det lugnt ett par dagar. Det lilla lugna ledde till att lillasyster åt och drack för lite under lördagen, vilket vi föräldrar inte insåg i tid. Det har väl för övrigt att göra med en annan vanlig biverkan av medicinerna, nämligen aptitlöshet.
Smärtan gick att lindra tillräckligt med en tablett paracetamol och genom att dricka ordentligt. Lillasyster somnade frampå morgonen när tabletten verkat.
Ganska sent på förmiddagen var det dags för en kompis att komma på besök, så jag väckte lillasyster någon tid innan och frågade om hon fortarande ville att kompisen skulle komma. Det kom ett sömnigt och glatt "Jaaaaa" och så steg hon upp, gjorde sig i ordning och kom att äta frukost ungefär samtidigt som kompisen knackade på dörren. Inget tecken alls på smärta längre.
Lillasysters humör under söndagen var det inget fel på alls. Hon var glad och pigg, var med och pratade med grannarna för att tacka dem för hjälp med att passa huset medan vi varit borta. På väg tillbaka från grannarna skulle hon visa kompisen en höstsyrén som doftade så sött och gott. Det var bara det att doften hade börjat avta. Hon undrade varför, så jag antog att det kunde ha att göra med att en massa bin också tyckt att busken luktade gott och att de hade tagit nektarn för att göra honung (fast kanske berodde det egentligen mest på att det regnat så mycket under natten). Lillasyster sa glatt att bina väl kunde lämnat kvar tillräckligt med nektar för att den fina busken skulle fortsätta dofta så gott.
Åter till biverkningarna. Det finns massor av sådana som lillasyster inte har upplevt. Det är bra, för vissa kombinationer verkar inte alls roliga. Vad sägs om dövhet orsakad av en medicin kombinerad med ringningar i öronen orsakad av en annan? Eller synrubbningar i kombination med dimsyn? För en som just bytt lever låter det inte allt för muntert med leverpåverkan som biverkning heller.
Varför skulle då lillasyster ta det lugnt under veckoslutet? Jo, hon hade tidigare i veckan cyklat riktigt långt och för övrigt rört sig ganska mycket för att vara precis hemkommen från en levertransplantation. För att kroppen ska klara sådana ansträngningar måste den börja bygga upp muskler. Det frigör vissa ämnen i blodet, ämnen som delvis råkar vara desamma som de man använder för att mäta njurfunktion. Efter veckoslutet vill man kunna mäta njurfunktionen utan att lura sig av påverkan från lillasysters aktiva liv. Lillasyster har tagit vara på tillfället till vila, placerat sig långa stunder i soffan och prövat på livet som aktiv soffpotatis, petandes på någon skärm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar